Har precis gjort mitt livs prestation

Var ska jag springa nu när det börjar bli mörkt och kallt?
Min logiska hjärnhalva förstår att jag borde bli medlem på ett gym men jag tycker det är jobbigt och läskigt att träna i sån atmosfär. Jag är till och med rädd för att gå dit, det är lite som det är för vissa att gå till tandläkaren. Därför är jag extra stolt över mig själv just nu.

Här har vi mitt gym.

Jag var nervös i två dagar men till slut gick jag bestämt in på ett gym på södermalm som jag spanat in från bussen på väg till jobbet i flera veckor. Jag tog några djupa andetag och stirrade på dörren innan jag vågade mig in. Som tur var märkte inte tjejen som stod i receptionen att jag var livrädd när jag väl kom in, så jag fick en snabb genomgång av gymmet innan jag bytte om. Efter några djupa andetag i omklädningsrummet jag gick ut till löpbanden och efter lite panik så valde jag ett(det fanns ju så många). Sedan insåg jag att det fanns hur många knappar som helst på ett löpband, herregud. Som tur var så var knapparna ganska enkla, en grön på kör och en röd för stopp och sedan upp och ned för hastighet. Ska väl upptäcka vad alla andra knappar gör vid senare tillfälle eftersom jag nu är medlem. Det är nog första gången i mitt liv som jag är medlem på ett gym frivilligt.

Sprang 4.2 km på 31 minuter och foten domnade som vanligt runt 3 km men denna gång körde jag på tills Zombies Run passet var klart dvs sprang på domnad fot i 1.2 km. Ingen hit men har varit med om värre med denna fossing.

Känner en skräck blandad förtjusning inför måndag då jag äntligen får hämta mina ortopediska skoinlägg, för tänk om det inte kommer bli någon skillnad. Det skulle vara heartbreaking..

Foten from hell..

Min förbannande fot. Hur ska jag veta hur mycket jag kan prestera?
Dagens runda blev tråkig och hackig, efter tre kilometer kom domningen som ett brev på posten och då var det bara att stanna och ta av sig skon. Foten kom tillbaka och jag fortsatte att springa men efter 500 meter domnar den igen och jag tar mig ungefär 500 meter till på domnad fot innan skon måste av igen.. och så fortsatte resten av rundan. Tog mig 5.71 km innan jag gav upp.

Mitt nya mål - 21097,5 meter!

Jag är riktigt peppad på mitt nya mål! Efter en del reflektion har jag bestämt mig för att mitt nästa mål ska bli att springa ett halvmaraton, typ nästa sommar eller höst. Nyckeln för att jag ens ska kunna nå mitt mål är att jag får bort domningen i min högerfot och jag hoppas verkligen att sulorna från Löplabbet ska hjälpa annars är det väl dags att gå till doktorn.

Jag har funderat en del kring om jag ska springa ett riktigt lopp eller om jag bara ska klara att springa så långt men att delta i ett riktigt lopp skulle vara ganska coolt måste jag erkänna.
Något annat som jag också ser fram emot att försöka göra ett eget träningsprogram, och upptäcka saker om mig själv för det krävs nog en hel del för att orka ta sig 21097,5 meter!

Kampen med min domnade fot

Från väntrummet där jag väntande förväntningsfullt :)
Om två veckor kommer mina ortopediska skoinlägg.

För att ta nästa steg mot nya mål så var jag igår på Löplabbet och började processen att få ett par ortopediska skoinlägg. Jag gjorde en fotanalys och fick veta att jag har nedsjunkna främre fotvalv som gör att jag belastar framfoten och hälen väldigt mycket, och typ inget där emellan. Det gör att jag belastar min framfot extra mycket när jag springer eftersom jag då landar på främre delen av foten.

Mina nedsjunkna fotvalv gör att nerverna i foten blir trötta då det är dåligt uppbyggt med muskler, plus att min högersida har svagare muskler än den vänstra dessutom. Jag fick övningar för att arbeta upp fotmusklerna och kommer få inlägg med pelott som avlastar mina dåliga fotvalv och som hjälper mig att sprida belastningen över hela min fot. Hur det går återstår att se!

Var precis ute på en runda med Zombies Run appen och kom 4.7 km på 36 minuter. Efter sådär 3km började foten domna och störa löpningen.

Som en liten teaser så kommer nästa blogginlägg handla om mitt nya (och ambitiösa) mål!

Vad är ortopediska inlägg och pelotter?

När en har fötter som domnar får en mycket frågor och söker efter mycket svar. Här är några frågor och svar som jag letat efter och hittat. 

Vad är ortopediska inlägg?

Ortopediska skoinlägg formas ut efter din egen fot och dess förutsättningar/problem för att ge stöd, avlastning och komfort. Tillverkning av ortopediska inlägg görs via en avgjutning av foten med hjälp av en tredimensionell scanner eller genom en vanlig gipsavgjutning.

Vad är en pelott?

En pelott är en kudde som stödjer och lyfter nedsjunkna trampdynor och svaga främre fotvalv. Den ska placeras bakom trampdynorna och aldrig på dem eller i hålfoten. På teamolmed.se finns en bra instruktion.

5 Kilometer - Check!

Då har jag gjort mitt 5 kilometerslopp. 38 minuter tog det, sedan fortsatte passet vidare så jag sprang 5.94 - 60 meter till så hade jag kommit 6 km, surt.
Det som stoppar mig är foten. Nu gjorde det faktiskt ont den sista kilometern och nu efteråt värker fotleden. Det är så tråkigt att det är foten som stoppar mig och inte mina muskler eller andning.
Funderar på att gå till läkare eller naprapat för domningen kanske inte kommer från foten utan ryggen. Det skumma är ju att foten komma tillbaka på några sekunden om jag tar ut foten ur skon och rör på den. Och nej, jag knyter inte skorna hårt!

Glad och stolt tjej! Äntligen har jag sprungit 5km utan paus.
Nästan 6km faktiskt.

Jag är lycklig över att ha sprungit 5 km och lite till. Nu är det nya utmaningar som väntar. Vad det blir återstår att se. Just nu -  vilovecka!

Kämpa Jenny. Du är snart i mål!

Snart är det dags. 5 km here I come!

Foten domnade idag igen. Inte lika mycket men jag vet inte om det beror på pelotten eller övningen jag gjorde medan jag sprang. Läste på ett forum att en kunde knipa tårna och springa så i några sekunder och att foten då ska komma tillbaka. Foten kom tillbaka men domnade om igen så jag fick upprepa proceduren resten av passet.
Ökade distansen väldigt mycket under dagens Zombies Run 5k! pass, från ca 5.5 km till 6.7 km. Det var inte bara en distansökning utan även en nedskärning av vila. Det var bara tre minuter still paus resterande 56 minuter var jogg eller rask gång.
Känner mig lite nervös inför fredagens final: att jag ska springa 5 km utan paus men det borde gå bra. Kämpa!

Idag var det tufft!

Dagens pass flöt inte alls på bra. Det var kortare intervaller med en intervall i mitten på 20 minuter konstant löpning. Under det längre intervallet så gjorde det väldigt ont i mina vader och höger fotsula domnade brutalt mycket. Min högerfot har alltid domnat mer eller mindre sedan jag började springa och jag har alltid tänkt att det nog är en nerv i kläm och att jag behöver ett pelottinlägg i skon.

Förra gången jag sprang tyckte jag det kändes bättre och att fotsulan bara domnade lite grann på slutet. Jag har ganska nyligen bytt skor och köpt en speciell sula för att motverka problemet och dagens pass blev därmed ett bakslag. Det känns lite farligt att fortsätta springa med en domnade fot med tanke på skaderisken, eftersom när foten domnar bort får jag inte kontroll över hur jag sätter ner foten.

Nymonterad pelott på min sula! Ser ut lite som en kudde!

Problemlösar-Jenny tog över! Så jag begav mig tillbaka till Intersport och sa att foten fortfarande domnar fast inte riktigt lika mycket och ofta som innan. Snälla som dem är på Intersport monterade de pelotten och gav mig den gratis eftersom jag gjort en skoanalys som inte blivit helt rätt. Om detta inte funkar nu med den nya pelotten är nästa steg att gjuta ett par sulor efter min fot. Men nu ska jag testa hur det känns med pelotten!

Idag var jag wild and crazy!

Jag tror jag fått smak för att springa utan att ta massa pauser. Kanske är det en motreaktion efter veckor med intervaller hit och intervaller dit. Så under dagens Zombies run! 5k pass så började jag med att gå i rask takt i tio minuter (enligt appen) sedan sprang jag bara. Lyssnade inte alls när de sa att nu ska du vila i tre minuter eller en minut. Lite trotsig kände jag mig men känslan jag framför allt hade var att "Jag tänker inte stanna förrän jag inte orkar ta ett steg till". Plötsligt var 33 minuter borta och passet var över.. Och jag var fortfarande okej i benen, så sprang på i nån minut till. Sammanlagt tog jag mig 4.6 km på 35 minuter. Tror du jag är stolt eller? Oh ja. Just nu känns inte 5 km speciellt långt bort. Men nu ska jag nog lyda appen de två gånger som jag har kvar innan det är dags för 5 kilometer-loppet.

1 km rask promenad och 4.6 km joggning!

Lyckades jogga tre kilometer

Trött men nöjd tjej efter 3 km!

Igår bestämde jag mig för att prova springa ett vanlig pass med Zombies run! dvs inte träningsappen med olika intervaller. 

Själva appen crashade, vilket är något jag måste kolla upp eller så var det kanske bara en tillfällighet. Det bäst av allt var att jag fortsatte springa trots att appen la av och sprang i 3 km innan jag gav upp, främst för att jag inte fick ner flåset. Måste verkligen lära mig att hantera att bli andfådd. Övning ger färdighet! 

Är sjukt nöjd över mig själv även om jag känner en viss oro inför nästa vecka då jag faktiskt ska kunna ta mig 5 km utan paus. Fast å andra sidan känner jag att jag banne mig ska klara det. What ever it takes..

Hur springer jag bäst i backar?

Inför dagens runda hade jag läst på hur en springer bäst i uppförsbackar och det gav verkligen resultat för jag tog mig upp för en gång skull. Däremot fick jag gå 15-30 sekunder när jag väl kommit upp men jag behövde i alla fall inte stanna mitt i backen av andnöd. Så framsteg helt enkelt.

Så hur springer jag bäst i backar?

Det gäller att sänka farten och ta kortare steg då det kräver mindre energi. Små, kvicka rörelser gör uppförslöpningen energisnål. 

Spring lite på framfoten och trippa upp sakta, ta i med armarna lite mer än vanligt och håll upp blicken. Tryck ifrån med den bakre foten så att benet sträcks ut och böj knäet på främre benet så det blir lite högre. Försök att slappna av!
Jag försökte tänka att jag hade gåstavar i armarna för att gå igång svinget med armarna, och att trycka ifrån med bakre foten lite som att skutta ett steg i taget fast väldigt små skutt. Jag försökte också tänka på att andas djupt och inte ta ytliga andetag, vilket säkert också hjälpte!

I nedförsbacken ska en försöka ta snabba, korta steg och ha lätt framåtböjd överkropp. Försök helt enkelt att ta vara farten som du får i backen och undvika att bromsa upp farten (om du inte känner att det går alldeles för fort).